"Franz Jozef"-glaciären, Greymouth, 25-27 dec

Trötta efter en vandring i sagornas värld tog vi sovmorgon innan vi återigen styrde kosan mot nya äventyr. Det var få bilar på vägen eftersom juldagen är Nya Zeeländarnas motsvarighet till julafton hos oss.

Vi åkte 40 mil på svindlande vägar och passerade över dussinet enfiliga broar. Broarna är ett minne från den tiden då det inte var så mycket trafik på vägarna och nu skulle det kosta för mycket för staten att bygga nya broar eller bredda dem befintliga.

Vi körde nästan non stop mot vår destination, eftersom i stort allt var stängt längs med vägen. I Haast hittade vi ett öppet hak och var glada att det låg på trevliga Nya Zeeland och inte på landsorten i USA. Svepte snabbt varsinn kaffe och fortsatte vår färd.

Kom fram till motellet vid middagstid och var vrålhungriga. Det enda stället som var öppet var en restaurang med julmiddagsbuffé. För den fashionabla summan 75 NZD/person (1 NZD = 5.5 SEK) åt vi därför ett Nya Zeeländskt julbord. Annorlunda och inte rikitgt vad vi tänkt oss, men smarrigt. Mycket grönsaker, gris- och nötkött. Ingen sill eller aladåb i sikte.

På annandagen vaknade vi ivriga och lite spända inför dagens strapats - en vandring på glaciären Franz Josef. Franz Josef är en varm glaciär som startar i de Södra Alperna och sänker sig ner till låga 300 meter över havet. Sitt namn har den fått från Julius Haast, år 1865. När Herr Haast namngett det mesta inom 20 mils radie efter sig själv beslöt han sig för att förära glaciären med den dåvarande Österikiske kejsarens namn, Franz Joseph.

Regnet öste ner när vi tillsammans med ett 40-tal andra entusiaster begav oss mot glaciären, men vi var väl utrustade med regnkläder, kängor och isdubbar till skorna. På väg mot glaciären vandrade vi genom en regnskog, en uttorkad flodbädd, förbi flera vattenfall och uppför något som liknade ett stort grustag.

Att ömsom vandra, ömsom klättra upp för glaciären var en spännande upplevelse. Det var häftigt att se hur snön packats till is, kika ner i de djupa gapen, gå mellan de smala isväggarna och sedan titta ner i dalen. På grund av regnet blev det dessutom en väldigt blöt upplevelse, även om kläderna stod emot förvånansvärt bra.

Utmattade efter drygt 4 timmars vandring var det återigen dags att färdas vidare mot nästa stad, Greymouth. Framme i Greymouth var vi alldeles för trötta för att bege oss ut på staden och stannade därför på rummet hela kvällen. Till middag åt vi chips.


Lite av Nya Zeelands regnskog


Redo att ta oss an glaciären


Redan vid glaciärens fot har är man på ganska hög höjd...


...och då har man dessutom detta framför sig


Guiden


Trots att isen rör sig 70 cm per dag anses det tydligen säkert att promenera i dalarna.


Torra på insidan


Isdubbar på